Symposium 2015: GRAMMATISK UTVECKLING med Anna Flyman Mattsson
Anna Flyman Mattsson höll i föreläsningen "Varför lär inte lärare ut vad inlärare kan lära in? Om grammatisk utveckling hos andraspråksinlärare". Ni hittar hennes powerpointpresentation genom att klicka här, och det är också från den jag har kopierat bilderna i det här inlägget. Nedan följer mina sammanfattningar, tankar och kommentarer kring föreläsningen.
Flyman Mattsson arbetar utifrån processbarhetsteorin (pt). Det har visat sig att utvecklingsstadierna inom pt ser likadana ut oavsett andra faktorer som påverkar inlärningsprocessen.
Flyman Mattsson har undersökt läromedel för att se i vilken ordning de lär ut grammatik och om de har någon grund i inlärningsforskning. På mitt jobb använder vi bl.a. Framåt, Rivstart och Mål. Hon kom fram till att Framåt följer den muntliga progressionen, Rivstart har en snabb progression och Mål har en strikt progression. Men ingen av böckerna har någon grund i inlärningsforskning! Det är anmärkningsvärt och jag frågar mig: vem är det egentligen som har rätt att avgöra vad som är svårt för eleverna? Det verkar ju som att det är läromedelsförlagen som avgör. Det känns fel. Jag ser fram emot att hennes studie kommer ut så att jag kan läsa allt om studien.
Gemensamt i flera läromedel som Flyman Mattsson undersökte var att preteritum presenteras sent trots att det är som presens i komplexiteten. Enligt pt lär man sig först preteritumformen och därefter verbfraser, men många läromedel presenterar det tvärtom. Vidare visar hennes undersökning också att man sällan gör skillnad på attributiv och predikativ kongruens, trots att attributiv kongruens kommer på pt-nivå 3 och predikativ kongruens på pt-nivå 4.
Läromedlen stannade på olika pt-nivåer och då finns det en risk att man hoppar över ett stadium. Vissa läromedel tar t.ex. upp pt-nivå 5 medan andra inte gör det, och det kan t.ex. påverka gången över mellan Sfi och GRUV. Detta tycker jag är anmärkningsvärt! Om inte läromedlen bygger på en vetenskaplig grund spelar det ju ingen roll hur många samtal och diskussioner vi har på skolan - den röda tråden genom utbildningen blir svår att definiera och upprätthålla när eleverna inte får rätt input.
I Framåt B och C och i Språkvägen B säger författarna att texterna har olika svårighetsnivåer. Flyman Mattssons undersökning visar att det stämmer att olika grammatiska strukturer ökar, men de ökar i olika grad! Man har olika syn på vad som gör texten svårare och lutar sig inte på forskning. Det blir då en risk att eleverna missar ett steg i progressionen!
Gemensamt i flera läromedel som Flyman Mattsson undersökte var att preteritum presenteras sent trots att det är som presens i komplexiteten. Enligt pt lär man sig först preteritumformen och därefter verbfraser, men många läromedel presenterar det tvärtom. Vidare visar hennes undersökning också att man sällan gör skillnad på attributiv och predikativ kongruens, trots att attributiv kongruens kommer på pt-nivå 3 och predikativ kongruens på pt-nivå 4.
Läromedlen stannade på olika pt-nivåer och då finns det en risk att man hoppar över ett stadium. Vissa läromedel tar t.ex. upp pt-nivå 5 medan andra inte gör det, och det kan t.ex. påverka gången över mellan Sfi och GRUV. Detta tycker jag är anmärkningsvärt! Om inte läromedlen bygger på en vetenskaplig grund spelar det ju ingen roll hur många samtal och diskussioner vi har på skolan - den röda tråden genom utbildningen blir svår att definiera och upprätthålla när eleverna inte får rätt input.
I Framåt B och C och i Språkvägen B säger författarna att texterna har olika svårighetsnivåer. Flyman Mattssons undersökning visar att det stämmer att olika grammatiska strukturer ökar, men de ökar i olika grad! Man har olika syn på vad som gör texten svårare och lutar sig inte på forskning. Det blir då en risk att eleverna missar ett steg i progressionen!
Det man lär ut måste man också möta i texterna så att man får input! När det gäller undervisning för vuxna har de dessutom ofta ett större behov av att förstå och applicera de grammatiska reglerna. De måste få sådan undervisning.
Vi lärare kan inte bestämma ”på den här nivån ska eleven kunna pt-3” utan det avgör varje inlärare! Det krävs att eleverna får tid. Jag som undervisar både inom grundläggande och gymnasial svenska som andraspråk upplever att Vuxenutbildningen inte ger eleverna tiden. Sva på grundläggande nivå ska nu omarbetas så att kursen får tydliga delkurser där man ska sätta betyg - och därmed blir det ett tydligare "start och stopp" i kursen gentemot hur det är nu. Det är inte bara positivt! De eleverna som behöver mycket tid för att utvecklas kommer hamna i kläm. Så är det i Gy-kurserna idag. Hos oss läser de dagkurserna på 15 veckor. Det är ingen människa som hinner utveckla grammatiska strukturer på den korta tiden!
Vi lärare kan inte bestämma ”på den här nivån ska eleven kunna pt-3” utan det avgör varje inlärare! Det krävs att eleverna får tid. Jag som undervisar både inom grundläggande och gymnasial svenska som andraspråk upplever att Vuxenutbildningen inte ger eleverna tiden. Sva på grundläggande nivå ska nu omarbetas så att kursen får tydliga delkurser där man ska sätta betyg - och därmed blir det ett tydligare "start och stopp" i kursen gentemot hur det är nu. Det är inte bara positivt! De eleverna som behöver mycket tid för att utvecklas kommer hamna i kläm. Så är det i Gy-kurserna idag. Hos oss läser de dagkurserna på 15 veckor. Det är ingen människa som hinner utveckla grammatiska strukturer på den korta tiden!
Flyman Mattsson poängterade att vi bör mäta grammatisk utveckling för sig självt! Det är t.ex. lätt att låta den språkliga delen påverka innehållet i elevtexter. När en elev tar risker ökar t.ex. komplexiteten i texten men korrektheten minskar. Det kan vara svårt att förhålla sig till det vid bedömningen! Vi måste definiera grammatisk komplexitet genom språkinlärningsteori. Ett boktips om detta är boken Bedömning av svenska som andraspråk. En analysmodell(Gisela Håkansson & Anna Flyman Mattsson).
I kunskapskraven står det att eleven ska uttrycka sig varierat. Vad menar vi med variation? Det finns variation på flera olika sätt: variation i fundamenten (subjekt, adverbial, bisats) och i ordklassen/orden (substantiv/pronomen, talspråklighet, BS, textbindning, adverbial, adjektiv…). Det kan vara en god idé att fundera på vilken slags variation det är jag kräver av eleverna - och också se till att eleverna förstår vad jag menar med variation. Flyman Mattsson sa också att när det gäller variation kan man gärna se exempel på hur man kan variera tillsammans med eleverna, och undervisa om det och ge dem strategier. Hon sa även att vi inte ska arbeta med drillövningar eftersom eleverna behöver få strategierna.
Om jag har förstått det rätt visade Flyman Mattsons undersökning att elever på A-nivå ofta når pt2 med 27% korrekthet, B når pt2 med 41 % korrekthet, C når pt3 med 68%, D når pt4 med 90% och slutligen når Gruv pt5 med 69% korrekthet. Detta visar ju att det sker en tydlig progression i såväl språket som i kurserna.
I kunskapskraven står det att eleven ska uttrycka sig varierat. Vad menar vi med variation? Det finns variation på flera olika sätt: variation i fundamenten (subjekt, adverbial, bisats) och i ordklassen/orden (substantiv/pronomen, talspråklighet, BS, textbindning, adverbial, adjektiv…). Det kan vara en god idé att fundera på vilken slags variation det är jag kräver av eleverna - och också se till att eleverna förstår vad jag menar med variation. Flyman Mattsson sa också att när det gäller variation kan man gärna se exempel på hur man kan variera tillsammans med eleverna, och undervisa om det och ge dem strategier. Hon sa även att vi inte ska arbeta med drillövningar eftersom eleverna behöver få strategierna.
Om jag har förstått det rätt visade Flyman Mattsons undersökning att elever på A-nivå ofta når pt2 med 27% korrekthet, B når pt2 med 41 % korrekthet, C når pt3 med 68%, D når pt4 med 90% och slutligen når Gruv pt5 med 69% korrekthet. Detta visar ju att det sker en tydlig progression i såväl språket som i kurserna.
Slutligen behöver vi fundera på var eleverna befinner sig för att kunna stötta dem: Vad jobbar vi med nu? Var står det still hos eleven nu? Vad ska vi jobba med? Flyman Mattsson sa att på Sfi bör kurs A och B jobba med pt-nivån och automatisering. C kan jobba med nästa grammatiska nivå och att de ska våga variera sig mer. På D betonas också variationen, och på Gruv tränar man för att nå automatisering.
Processerna kräver att läraren lägger sig på nivå över eleven! Använd gärna något explicit och visa för eleverna hur stadiet ser ut. Undervisa om grammatiken som de behöver lära sig. Automatisering kräver träning! Automatisering sker på alla nivåer samtidigt. Eleverna behöver få göra egen produktion för att få träna!