SVAtipset

 

Jag deltog i en workshop med Maria Rydell och Monica Lindvall: Formativ och summativ bedömning av elevtexter inom Sfi och grundläggande vuxenutbildning. Ni hittar deras föreläsning här (det är också därifrån jag har tagit bilderna).

 

Workshopen gav tillfälle att diskutera skillnaden mellan Sfi D och SVA grund. Nedan är en bild över vad de båda kurserna säger om skrivande:

Man ser att Grundläggande nivå innebär en fördjupning av skrivandet jämfört med Sfi D.

 

Att göra en bedömning = att tolka styrdokument (t.ex. vad innebär visst flyt, resonemang etc.), att tolka elevernas arbeten och prestationer samt att tolka det sammanlagda underlaget (sätta betyg på vad eleven kan). Rydell & Lindvall menar att om vi inte tolkar lika blir det en bristfällig likvärdighet! Det krävs att vi arbetar mot en samstämmighet i kollegiet, och samstämmighet i bedömning är en process!

 

Det är viktigt att arbeta formativt med eleverna: Var är eleven nu? Vart ska den? Hur kommer den dit? Detta påpekade Rydell & Lindvall att man gärna kan öva på ihop med kollegor. Särskilt skriftligt, formativ bedömning är svårt att skriva. Hur formulerar vi oss? Är vi tydliga? Vad använder vi för språk?

 

För att uppnå sambedömning behöver man utgå från en teori om vad språkförmåga är. Rydell & Lindvall tipsade om Skolverkets skrift Sambedömning i skolan som ni hittar här. Jag har inte läst den ännu men hoppas få tid till det.

 

Under workshopen blandades alla deltagare i grupper där vi fick jämföra våra bedömningar av texterna och se likheter och skillnader. Alla fick också skriva upp vilka betyg man hade satt på texterna på tavlan. Det visade sig att i stort sett alla var överens om vilka nivåerna texterna var skrivna på och vilka betyg de uppnådde. Det var en häftig känsla att inse att alla hade landat på ungefär samma betyg!

 

När vi tittade på texterna kunde vi konstatera att texten på grundläggande nivå hade en bättre struktur och disposition, och den var mer generell (den hade en inledning med en fråga och skribenten skapade en kontext). Textbindningen var varierad och ordförrådet var större än i Sfi-texten. Eleven förstod också uppgiften bättre än Sfi-eleven. Sfi-texten var mer rakt på sak, och ordförrådet var mindre och mer vardagligt. Sfi-skribenten hade också mindre variation; det var mycket jag, jag, jag.

 

Jag tycker att det var intressant och tankeväckande både att lyssna på Rydell & Lindvall och på Flyman Mattsson (se tidigare inlägg) eftersom de sa samma sak: vi måste basera vår bedömning på språkteori. Man behöver fundera på hur ett språk utvecklas och VAD det är man bedömer. Hur gör jag till exempel själv med "risktagarna"? Får de lägre betyg för att grammatiken innehåller fler fel än vad de får som skriver en enklare text där grammatiken är bättre? Vad styr bedömningen: innehållet eller de språkliga strukturerna? Värt att tänka på.

 

Jag tänker också på det här med sambedömning. Vi är 13 sva-lärare på min arbetsplats. TRETTON! Det är en guldgruva! Vi har en del diskussioner i hela arbetslaget om var nivåerna ska vara - men det vore önskvärt att ha ännu fler. Vi har till exempel diskuterat kring om vi ska ha en gemensam "exempelbank" med elevtexter och bedömningar som vi och eleverna kan använda för att gestalta vad som krävs för olika betyg eller om det är onödigt eftersom det på Sfi finns nationella prov med exempel (dock inga som eleverna får tillgång till).

 

Inom de olika Sfi-spåren är de kollegiala diskussionerna kring betyg och bedömning ständigt närvarande, och så även inom grundläggande och gymnasial svenska som andraspråk och svenska. Vi är noga med att vara flera som bedömer och det anser jag är en styrka! Det gynnar eleverna och det stärker oss som kollegor att ha en samsyn i bedömningen. Det finns ett samarbete här som jag är stolt över att delta i!