SVAtipset

Tittade på den tredje och sista delen av Språket bär kunskapen på UR. Här är en liten sammanfattning av det jag tog fasta på i programmet:

Avsnittet innehöll en intervju med språkforskaren Maaike Hajer. Hon kommer från Nederländerna, lärde sig svenska som 18-åring och jobbar bl.a. en del på Malmö högskola.

Hajer anser att Sverige har kommit långt i tvåspråkighetsfrågan för att vi ger stöttning som passar invandrare samtidigt som vi erbjuder modersmålsundervisning.

Läraren ska inte ta över i klassrummet. HÖR vad eleverna säger! Se vad de har för ord och uttryck, och ge sedan ditt stöd för att hjälpa eleven in i en djupare nivå i ämnet.

Att ändra sitt material och ta enklare, färre ord och kortare texter är INTE BRA. Det blir en ytlig undervisning utan djupare kommunikation. Fråga eleven: ”Vad kan du? Utveckla! Kan du inte förklara det direkt? Då kan du få mer tid!”. Det är riktig kommunikation.

Ha ett öppet klimat och öppna klassrumsdörrar i kollegiet! Dela inte bara succéer – dela problem och dilemman också. Kom in hos varandra och hjälp varandra att utvecklas. Dela med er av era styrkor. LÄR TILLSAMMANS.

Hajer förespråkar cirkelmodellen som en metod att handleda eleverna in i skolspråket. Titta på hur texter fungerar, vad som görs med språk i texterna och samtala om det innan eleverna ska skriva sådana texter själva.

 

Tänk på hur du arbetar med texter ihop med eleverna. En del elever lär sig om olika texttyper hemma – men långt ifrån alla gör det. Det är viktigt att skolan tar upp olika slags texter, och det kräver samarbete i hela skolan. För att utvecklas ska man tala om det man upplever. Säg inte åt eleverna att läsa texten själva utan arbeta tillsammans med dem om den. Varför är ett ord viktigt? Vad händer i texten? PRATA! Använd öppna frågor.

Varje skola bör ha en språkpolicy som svara på frågan: HUR ÄR ALLA LÄRARE MED OCH GÖR NÅGOT? Man kan ansvara för språkutvecklingen på olika sätt, t.ex. genom att arbeta med vokabulärutveckling, läsa och/eller skriva texter, ha mer interaktion i klassen.

I Sverige är lärarkåren professionell och många fortbildar sig och läser kurser för att ständigt bli bättre. Vi har också en välutvecklad andraspråksdidaktik. Det som däremot kan stärkas är överföringen till de andra ämnena. Man behöver samarbeta. Hajer ge exemplet att hon inte kan rätta NO-texter. Hon kan rätta stavningen i texterna, men hon kan inte bedöma om eleven har rett ut de ämnesspecifika begreppen korrekt eller om eleven har dragit rätt slutsatser. VI BEHÖVER VARANDRA.

De värsta lärarna enligt Hajer (och jag håller med!) är de som säger: ”Det är inte jag som ska ta ansvar för det här! Det är språkläraren. Jag ska inte undervisa i språk, det får de andra ta hand om”.